Marouns blogg

Jag längtar så efter att komma närmare Jesus och leva i djupare gemenskap med Honom. Jag började fundera hur man kan komma närmare honom. Vad är det som gör att relationen med vår älskade Herre och vår stora herden Jesus Kristus fördjupas? Vi har olika uppfattningar om vad som behövs, och eftersom vi är olika individer och har olika erfarenheter i livet så kan det vara olika för oss hur vi kommer närmare Jesus.

En tanke som slog mig var att de gudsmän som levde nära Gud har inte strävat efter svårigheter eller lidelse, utan de blev utsatta för detta. Yosef har inte valt att bli såld som slav, har inte valt att jobba som slav, att hamna i fängelse. Utan han tvingades till detta. Men i allt detta var han trogen Gud. Han vägrade att ligga med Fotifars fru. Han fortsatt älska Herren i fängelset.

Daniel har inte valt att lämna sitt land, har inte valt att hamna i kungens slott, har inte valt att bli kastad i lejongropen. Han var tvungen att lämna sitt land, han blev vald att tjäna hos kungen. Han vägrade att äta kött som var offrad till avgudar, han fortsatt att be till Gud och fortsatt att söka Gud även om detta innebar att han blev kastad i lejongropen.

I Getsemane bad Jesus “Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.”

Det var Herren som sade till Petrus “Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.”

Det jag vill förmedla är att  vi behöver inte söka lidande eller svåra saker för att komma närmare Jesus. Utan det vi behöver är att leva troget liv varje dag och leva normalt liv bland människorna och vara ljus i mörkret. Om vi gör det så kommer vi att vara redo att möta prövningarna när de kommer och att vara trogna Gud i det svåra. När svårigheten kommer eller prövningen kommer och vi väljer Guds väg så växer vi. En gång backade min fru och slog sönder lampan på bilen som var parkerad bakom oss. Vi sökte efter ägarens telefonnummer och ringde honom och betalade honom ersättning för lampan. Vi kunde ha valt att sticka därifrån och slippa betala. Men vi skulle ha förlorat ett tillfälle att vara trogna i det minsta. Och då tror jag inte att vi skulle kunna vara redo när en större prövning kommer…

Men det är inte meningen att vi ska söka prövningar eller frestelser för att sen bevisa att vi är trogna Gud, kom ihåg bönen som Jesus har lärt oss “och inled oss inte i frestelse utan befria oss från den onde…”.

Sträva inte efter att bära ett kors, utan sträva efter att leva troget och ärligt liv där du varje dag väljer att lyda Jesus. När korset läggs på dina axlar kommer du att vara redo att bära den.

I 1 Sam 22 (2Alla slags nödställda, skuldsatta och missnöjda, i allt omkring 400 man, samlades runt honom, och han blev deras hövding.). På arabiska står det, alla bittra män samlades runt honom.

David var förföljd av Saul utan nån anledning. Saul ville döda honom trots att David var trogen sin tjänst och var orsaken till Israels seger.

Tänk om du vore i Davids situation. Orättvis anklagad, dödshotad av svärfadern, gömd i en grotta och just då kommer 400 bittra och missnöjd män till dig och blir dina närmaste. Hur skulle du reagera?
Just när man är missmodig, ledsen, besviken, sårad eller arg är man mer öppen för att ta till sig andras missnöje, klä sig andras bitterhet. Man börjar tycka synd om sig själv och suger in allt bittert…

Men David var en man efter Guds hjärta, och trots att han var omgiven av bittra män så var han huvud och lyssnade inte till deras råd, när de till exempel rådde honom att mörda Saul vid olika tillfällen. Istället så var han reaktion att han sjöng följande versar till Herren, psalm 57:
(8Mitt hjärta är redo, Gud,
mitt hjärta är redo, jag vill sjunga och spela.
9Vakna, min själ, vakna, harpa och lyra, jag vill väcka morgonrodnaden.
10Jag vill tacka dig, Herre, bland folken,
jag vill sjunga ditt lov bland alla folk.
11Ty till himlen når din godhet, till skyarna din trofasthet.)

Om man läser de här versarna utan att veta bakgrunden till den här psalmen så är det lätt att tro att David sjöng den när han blev kung över Israel. Men han var gömd i en grotta och hotad för livet. Just då fick han tillfälle att döda Kung Saul, men David sade till sina män, 1 Sam 24
“Herren förbjude att jag skulle handla så mot min härskare, Herrens smorde, att jag bär hand på honom: han är dock Herrens smorde.” 8Och med stränga ord avhöll David sina män från att överfalla Saul.

Om David tillät bitterheten att ta över hans hjärta, då skulle han ha mördat Saul i grottan och då skulle han ha förlorat rätta tiden som Gud hade bestämt för att han skulle ta över kungadömet.

Dessa män som en gång i tiden var bittra och missnöjda blev Israelshjältar, som vann segrar och var till stor välsignelse för hela riket. De drogs in i en atmosfär av tacksamhet och kärlek till Herren som förvandlade de.

Det är så viktigt att inte vända örat till bittra människor och bli bitter, utan våga hämta mod och stå som en klippa, tacksam och förtröstansfull i Herren.
Bitterheten driver en att handla fel, att fatta fel beslut i livet, att handla medan man är full av besvikelse, hat, hämndlysnat, avundsjuka…

Men biblen lär oss att inte låta rot av bitterhet väsxa i våra liv.

Luk 1 (11Då visade sig Herrens ängel för honom, till höger om rökelsealtaret. 12Sakarias blev förskräckt vid denna syn och fruktan föll över honom. 13Men ängeln sade till honom: “Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes…18Sakarias sade till ängeln: “Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren.” 19Ängeln svarade honom: “Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.”).

“Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd.” . Sakarias var gammal och han hade bett i många år om att få barn och Gud hörde hans bön. Hur reagerade han på det?
Halleluja, jag visste att Herren skulle höra min bön. Äntligen fick jag bönesvar…
Tvärtom, Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren.

Det som är märkligt är att han hade bett troget för detta i många många år, det var någonting som han verkligen ville. Men när Gud svarade på hans bön hade han svårt att tro!

Hur ofta fortsätter vi be för någonting i många år utan att vi egentligen förväntar bönesvar? Herren fräls min pappa, Herre hela mig, Herre fräls min son…

Sakarias var inne i Guds tempel, ängeln stod till höger om rökelsealtaret och pratade med honom. Ändå hade han svårt att tro.

Tänk på någonting som du har bett för i många år och egentligen så har du inte så stora förväntningar att Herren ska höra din bön.
Tänk istället vad underbart det är om Herren svarar mig, det är ju aldrig försent. Sakarias fick ju Johannes…

1 Dan ( 5Kungen bestämde också att de dagligen skulle få mat och vin från hans eget bord. De skulle utbildas i tre år och därefter träda i kungens tjänst. 6Bland dessa befann sig Daniel, Hananja, Mishael och Asarja, alla från Juda.)

Daniel var ung när han blev flykting. Men han fick chans i det nya landet till en karriär som många landsmän bara drömde om. Men hur reagerade Daniel på detta?
1 Dan (8Daniel var emellertid fast besluten att inte göra sig oren genom mat och vin från kungens bord.)
Han var fast besluten att inte orena sig. Hans relation till Herren och att vara Honom trogen var viktigare.
En annan prövning som nämns var när kungen drömde en dröm och ingen kunde uttyda den så han bestämde att döda alla visa. Men Daniel sökte Herren och fick veta av Herren vad kungen drömde. Detta blev räddningen för honom och för de andra.
Om inte Daniel levde nära Herren så hade han inte klarat av denna prövning och han skulle ha blivit avrättad tillsammans med andra.
Det är så lätt att bli upptagen i karriär eller annat och försumma att vårda relationen till Herren och att vårda sitt hjärtat. Men Daniel fortsatte ha sin relation till Herren och var mycket mån om att ha regelbundna tider tillsammans med Herren.

En annan prövning som nämns var när han var ca 80 år gammal och blev kastad i lejongropen. Det tar aldrig slut att man blir utsatt för nya prövningar. Man är aldrig för gammal för prövningar och frestelser. Om Daniel inte jobbade med sitt hjärta hela tiden hade han inte varit redo att kastas i lejongropen. Om livet som statsman tog över och blivit viktigare än livet tillsammans med Herren hade han försummat att be vänd mot Jerusalem tre gånger om dagen.

Två saker som var tydliga i hans livsstil:
1- Han var uthållig i bön, sökte Herren varenda dag.
2- Han vårdade sitt hjärta.

De gånger då han fick vara med om någonting stort som änglabesök är sällsynta. Men detta hindrade honom inte från att fortsätta söka Herren troget.

Om man läser i gamla testamentet om Israels kungar så märker man att många kungar föll från Herren just när det gick som bäst för de.

Jag håller på att läsa boken “Livet jag längtar efter” för John Ortberg. Mycket bra bok som jag rekommenderar dig att läsa. I kapitel sex citerar han Dallas Willard som skrev följande ord:
Åsikten att allt skulle ske som det sker, oavsett om vi ber eller inte, är ett synsätt som finns hos många som uppriktigt bekänner sig tro på Gud. Det gör bönen psykologiskt omöjligt – i bästa fall blir den en död ritual.

De här orden säger mycket. Det är sant, om man har den inställning att allt är förutbestämt eller allt skulle ske som det sker varför ska man be i så fall? Då har bönen ingen betydelse… Varför i så fall bad Jesus jätte mycket? Varför manar oss bibeln att be? Jo därför att bönen förändrar.
Jag är säker på att det finns människor som vi aldrig har hört talas om eller visste om som förändrade världen mer än kända politiker. Men dessa människor är inte kända i denna värld, ty de var verksamma i deras tysta rum, låg på knäna och ropade till Herren… Men de är välkända i andevärlden…

Det var lärjungarna som frågade Herren Jesus denna fråga i Joh9 ( 91Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. 2Lärjungarna frågade honom: “Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” ). Det står att han hade varit blind sen födelsen. Men ändå undrade lärjungarna om det var han som syndade så att han föddes blind.

Båten som aposteln paulus åkte med sjönk, och de fick simma till stranden och hamnade på en ö som heter Malta. Apg28(3Paulus drog ihop ett fång torrt ris, och då han lade det på elden kom en huggorm fram på grund av värmen och högg sig fast vid hans hand. 4När de infödda såg ormen hänga från handen på honom sade de till varandra: “Den där mannen måste vara en mördare. Han har räddats från havet, men rättvisans gudinna ville inte att han skulle få leva.”)

Det var tydligen så att sjukdom och olycka var förknippade med synden. Frågan är hur är det i våra dagar? Ofta tänker vi på samma sätt. Inte bara om andra människor utan om oss själva. Så fort det händer oss nånting ställer vi ofta den fråga, Herre vad har jag gjort? Vi har lätt att döma oss själva eller döma andra i den fråga.

I apg11 finns en text som förstärker iden om att om man är sjuk så beror det på en synd. (30Därför finns det så många sjuka och klena bland er, och inte så få har avlidit. 31Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa bli dömda. 32Men när vi nu döms av Herren tuktas vi för att inte bli fördömda tillsammans med världen.)

Men låt oss se vad Herren Jesus svarade lärjungarna ( 3Jesus svarade: “Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.). Herren helade honom och han kom till tro på Herren Jesus.

Låt oss se vad som hänt med aposteln paulus (5Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada. 6De andra trodde att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner. När de sedan hade väntat en lång stund och sett att ingenting särskilt hände honom slog de om och sade att han var en gud.)

Risken med ett sådant tankemönster är att man föreställer sig Gud med en käpp i handen och så fort man syndar så slår Gud till… Så är det inte. Ofta tänker vi så därför att vi inte riktigt känner Guds hjärta, vi glömmer det som Jesus sade i Luk19:10 (Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.), eller liknelsen om den förlorade sonen som faktiskt gjorde allt som man inte ska göra och till och med lämnade Fadern… Men Fadern väntade inte med en käpp i handen, utan med längtande hjärta efter en son som var älskad och som var välkomnad tillbaks. Den som inte välkomnade den förlorade sonen hem är hans bror.

De som älskade Herren Jesus mest är de som fick mycket förlåtelse som Maria från Magdala. Hon stod troget vid Jesu kors, och gick med kryddorna till graven men fick också äran att se den uppståndne först.

Herre vi behöver lära känna ditt hjärta, lär oss att inte döma oss själva eller andra utan låta dig döma därför att Jag vet ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, beredd att ångra det onda du hotat med(Jon4:2)

Min fru hade en andakt som var så bra därför vill jag återberätta andakten här. När vi tänker på julen brukar vi tänka på julklapparna, hur familjen samlas, god mat, julsångerna, vi läser evangelium om hur änglarna sjöng i Luk 2 (14″Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.“)

Vi brukar plocka fram de mysiga händelserna som inträffade i samband med Herrens födelse, änglar som sjöng, sjärntydarna som sjänkte honom gåvor, herdar som hyllade honom och vi föreställer oss stallet som ett mysigt ställe där Korna och lammen stod omkring och Han låg där i krubban och hade det jätte bra.

Men hur var den verkliga stämningen för Josef och Maria? De var fattiga, Maria fick föda Herren Jesus i en stall som luktade, som var smutsig och där fanns ingen värme. Inte nog med det, inte långt efter födelsen fick de fly för livet till ett annat land och blev flyktingar där, och Herodes mördade alla barn som var under två år.

Denna julstämningen är en verklighet för många kristna i världen idag och för de flesta människor också. Det var nu i helgen som en självmordsbombare sprängde sig mitt i Stockholm. Förra året blev många kristna ihjälskjutna i Egypten på julafton, om vi tittar på hur det ser ut i världen idag så är det minst sagt väldigt oroligt…

Därför undrar man hur kunde änglarna sjunga och på jorden fred? Jo, svaret är enkel, därför att Jesus själv är friden, Han var där och därför kunde änglarna sjunga så, därför att han är vår frid. På samma sätt kan vi idag sjunga fred på jorden därför att Jesus är vår frid. Oavsett hur det ser ut på jorden så är Han vår frid och vi kan lita på det.
God jul och må Herrens frid fylla era hjärtan oberoende av omständigheterna runt omkring dig.

Guds folk blev tvångdeporterade till Kaldeernas land. De bodde i en stad där dess invånare var inblandade i folkmordet på Guds folk. Jag undrar hur det är att hälsa på en granne som man vet att han eller hans barn var med och brutalt mördat släktingar, kanske egna barn, bränt staden och plundrat dess ägodelar. Man kanske kände igen vissa föremål som tillhörde de men hängde på väggen hos grannen.
Hur de kände sig kan man läsa i psalm 137:
(8Babylon, du förstörerska, lycklig den som får vedergälla vad du har gjort mot oss.
9Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan.)

Herren hade redan sagt att de skulle vara i fångenskap i sjuttio år, Jer 25 (11Hela detta land skall läggas i ruiner och bli öde, och dessa folk skall tjäna den babyloniske kungen i sjuttio år) .

Vilken inställning ska man ha, när man vet att man ska vara på ett ställe som man avskyr? De är medvetna om att de kommer att vara i babylon i sjuttio år. Det är inte lätt. Man kan gissa hur de kände sig när man läser psalm 137
(1Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion.
2I pilträden som växte där hade vi hängt våra lyror.
3De som höll oss fångna bad oss att sjunga,
de som släpat bort oss bad om glada visor: “Sjung för oss en sång från Sion!”
4Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger i ett främmande land?…).

Men Herren hade en helt annan inställning. Han tänker inte ändra sig, sjuttio år i Babylon betyder sjuttio år. Det som gällde var att göra det bästa av situationen. Herren ville ha sitt folks bästa, därför talade Han till dem via sin profet Jeremia och sade:
I Jeremia 29 (7Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång ).

Så tänker vi inte människor. Men Herrens tankar är högre än våra tankar och Han ser hela vägen. De kan bo där bittra, hatiska, eller lyssna på Herren och försöker gå vidare i livet.

Jag tror att alla vi kommer till en punkt i våra liv där vi känner att vi är i fel stad, bland människor som gjorde oss illa, samtidigt som vi känner inombords att det är just här Herren vill att jag ska vara. Det vi behöver då är att våga lyssna på Herrens råd, 7Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång

Herren det känns svårt, men hjälp oss att göra såsom du vill…